Rip Shiva

shiva

får skjuts hem från jobbet igår kväll.
kl är runt 22, när vi så gott som är framme vid Kungssten, så gör bilen framför oss en tvär inbromsning, och vi ser att det är pga en lös hund som springer mitt i vägen.
det är en stor fin hund.
Linda stannar bilen och jag hoppar ut och går fram mot hunden, hon trippar vidare ett par steg och stannar till och tittar mot mig.
hon är kanske 10 meter ifrån mig och står mitt i vägen.
jag sätter mig på huk och ber henne komma till mig
hon hinner inte ta mer än 3-4 steg innan en bil kör förbi henne och skrämmer henne.
hon vänder sig om och springer mot trafiken och sick sackar mellan bilarna.
jag springer efter henne men hon är alldeles för snabb
hon håller sig drygt 50 meter framför mig hela tiden, tills jag tappar henne ur sikte i en kurva.
jag fortsätter springa längst den vägen jag tror(hoppas) att hon sprungit.
jag hinner precis se henne försvinna in i Gnistängstunneln, och jag följer efter henne.
jag ser henne aldrig i tunneln, men jag vet att hon är där.
lungerna håller på att sprängas, benen vill vika sig.
jag ser längre fram att bilar bromar in, och väjer undan
ingen bil har stannat en enda gång, trots att dom ser att en hund springer mitt i vägen, och att nån springer efter.
jag ser henne fortfarande inte, men försöker öka takten för att inte tappa henne när hon kommer ut

att hoppa ur en bil mitt i vägen, och att springa i tunneln mot trafiken i mörkret var långt ifrån det smartaste jag gjort, kommer jag att tänka på i efterhand.
men just nu är jag rädd för hennes säkerhet.
jag fortsätter springa, och när alla mina krafter är slut, och när jag symboliskt ser ljuset i slutet på tunneln, så får jag se henne ligga där vid kanten
hon rör sig inte..
jag springer fram till henne, ställer mig på knä och försöker se om hon andas
jag ser inga livstecken, men hoppas att dom finns där, men att dom är för svaga för att se i mörkret
jag lyfter upp henne och ber hennes tunga livlösa kropp längst kanten och längtar efter luften och regnet
jag kommer ut och lägger henne vid väggrenen och ser hur vacker hon är
men hon har somnat för gott nu
man kan knappt se att hon har varit med om en olycka, förutom lite blod på hennes tunga och lite andra skador
men hon är så vacker när hon ligger där
Linda kommer och är snabbt på telefonen, hon ringer både djurambulansen och polisen
polisen kan inte komma nu, och prioriterar det inte eftersom hon inte ligger mitt i vägen
Men Linda får djurambulansen att komma
Ingen av oss vill lämna flickan själv, så vi stannar kvar
vi är båda genomblöta av regnet, men vi vill inte gå
vi stannar med flickan och jag kan inte låta bli att smeka hennes ansikte hela tiden
det måste gått fort
hon ligger så stilla och jag känner hur hon blir kallare och kallare under min hand
jag vet inte hur länge vi satt där.. 30 minuter.. en timma.. jag vet inte
till slut kommer ambulansen, och chauffören ser uppriktigt tagen ut hon med
hon har en chipläsare med sig, och tack och lov så är hon märkt
hon säger att hon ska köra henne till blå stjärnan och säger att vi inte behöver följa med
Linda och jag tittar på varandra och säger nästan samtidigt att vi gärna vill följa med
det känns fortfarande inte rätt att lämna henne
jag bär in henne till ambulansen och säger att jag vill åka med i ambulansen
jag vill inte att hon ska åka själv där
på nåt sätt så känns det som en skyldighet att följa med henne så länge jag kan och får
vi kommer fram och får rulla in henne på bår fram till receptionen
dom tar alla uppgifter och tar mitt namn och nummer så att dom kan ringa mig med namn, och jag kan fortfarande inte låta bli att smeka hennes ansikte
klockan är närmare 00 när jag smeker henne en sista gång och vi lämnar henne där

det var omöjligt att sova i natt.. jag kan inte fått mer än en timmas sömn
mina kläder luktar fortfarande av henne och jag kan inte sluta tänka på henne

jag hoppas dom hittar ägaren, och jag hoppas dom får veta att det måste gått fort
och jag hoppas dom förstår att vi försökte verkligen
och jag är så ledsen att jag inte kunde göra mera
men hon led inte
och hon hade sällskap hela vägen

edit: jag har fått tag och pratat med ägarna.
det var ett tufft samtal, men jag vet att det är bättre att dom får veta

19 thoughts on “Rip Shiva

  1. Varje gång jag läser om djur som på ett eller annat sätt far illa så får jag kämpa för att hålla tillbaka tårarna… Är det dessutom någon, som dig, som sätter djurets välmående/liv före sitt eget så är det lönlöst att ens försöka.

    Det känns skönt att veta att det finns såna som dig där ute!

  2. ❤ jag läser det du skriver o tårarna rinner, man är så maktlös, man vill så mycket, men tur att ni var där o tog henne den sista biten❤

  3. Vi precis läsa detta, Vi är evigt tacksamma att Shiva fick träffa en sådan fin människa i sin sista stund, det tröstar och hjälper oss i våran sorg Med vänlig hälsning, shivas familj!❤

  4. Hej jag heter jennifer jag läste precis att du hjälpte min hund jag är dig evigt tacksam det fins inte många som du du hjälpte mig mycket jag hade så många frågor och du hjälpte Mig att fina mina svar jag är sig evigt tacksam och jag är så glad att hon hade någon som dig i sina sista minuter och att du satt där med henne dom flesta personerna hade bara kastat henne mot kanten och fortsatt åka men du satt där med henne jag är dig evigt tacksam tack

      • Kan inte denna sidan, råkade nog klicka fel knapp. Men jag är evigt tacksam för att du var med henne i sista sekund.

  5. Hej det är jag igen jag skulle bara vilja veta vilka andra skador shiva hade —– hade hon några stora skador eller så

  6. När det nu slutade så olyckligt för denna fina hund, känns det ändå bra att det var du som fanns där för henne. För hennes familj måste det vara en tröst ändå, att någon tog hand om deras älskade hund med respekt och mycket kärlek.

  7. Tack för att du/ni stannade hela tiden hos Shiva
    Det glädjer Familjen..det kan jag lova.
    Shiva var en glad å posetiv tjej och en kär familjemedlem och kommer att bli saknad.
    Hennes lill matte Jennifer…mina varmaste tankar till dej

    -Mia

  8. Hej det är jag igen jag som va ägare till shiva inatt har jag legat i min säg och tänkt så fruktansvärt mycket på min lilla prinsessa jag ville bara. Säga enu en gång jag är dig evigt tacksam❤

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s