små hundar men mindre människor

Jag sitter i soffan med min hund Barkley sovandes med huvudet i mitt knä.
En Border Collie på dryga 14 månader.
Vi har ett samspel med varandra, och vi förstår varanda i det mesta.
Vi har en dialog.
Jag har en röst, och han har en röst.
Han talar om för mig när han vill ut, när han är hungrig, när han vill leka eller när han har ont.
Han pratar, och jag förstår hans språk.. hans röst.
Jag hör honom
En man, och en liten hund.
Och jag hör honom.

Astrahundarnas röster hörs inte, dom som har makten över livet på dessa hundar, dom hör inte.
Dom låtsas inte om rösterna, dom låtsas som om att hundarna inte har känslor, inte kan känna smärta, inte kan känna oro.
Ändå så är det många av hundägarna som är tvugna till att söka specialisthjälp för att hjälpa sina hundar som lider av oro, ångest och rädsla.
Så antingen förnekar makthavarna på Astra att hundarna är kapabla till att känna nåt emotionellt över huvudtaget, eller så idiotförklarar dom alla hundägare världen över.

Aftonbladet har nu bekräftat att Astra har lyckats smuggla ut 30 av dom aktuella Beaglarna till England via Ängelholms flygplats i Skåne.

Hundar som inte behövs för deras syfte i Sverige, väljer dom att sälja vidare till andra djurförsök i England, och har kategoriskt vägrat sälja hundarna till folk som vill ge dom ett bättre liv.
Ett liv.
I stället så ska hundarna fortsätta tillbringa sitt liv instängda i burar.. bakom galler.
och utsättas för diverse grymheter.
Astra kunde gjort lite nytta här, för hundarna och sig själva.
Dom kunde sålt hundarna till folk som hör deras röster.
Till folk som bryr som om liv.
Som inte vill tillfoga skräck eller smärta.
Som är större än att använda förlegade ursäkter för att få fortsätta utöva övergrepp och maktmissbruk.
Det kunde ha visat på ett hjärta.. som dom låtsas ha, för dom gör ju det här för människans skull.
För dom vill ju hjälpa människan.
Det är inte alls pengar som ligger bakom Astra.
Utan bara en god vilja för att rädda världen.
Men tills dess att dessa lögner blir sanningar, så bojkotta Astra.
Det finns andra vägar att gå.
Det enda dom bryr sig om är plånboken, så det är den vi måste tömma.

Jag ber er alla, som har bekanta i England, att berätta Astrahundarnas historia för dom.
Ge dom en röst.
Låt oss föra deras talan, och låt det eka på Engelska via era vänner.
Låt oss berätta historien om dom som är trötta på att vara ignorerade.
Om dom som blir klassade som rabiata idioter för att dom vädjar om andras liv.

Låt dom inte plågas ihjäl, utan att ni har gjort något, hur litet det än är.
Allt räknas.
Om vi är många som viskar, så blir det till ett vrål.

6 thoughts on “små hundar men mindre människor

  1. Det gör så ont i mig att dom inte kan lå¨ta dessa hundar få en framtid hos familjer som kan ge dom ett hem med massa kärlek. Det är så mycket med djur som far illa pga oss människor. Jag har självklart mailat och delat detta flera gånger men på telefonen kommer jag inte fram. Det kommer slå tillbaka och hårt hoppas jag.

  2. Hej! Jag kom in på den här sidan via Google. Jag tycker verkligen att du skriver mycket bra inlägg! Var här och kikade när de två corsona blev skjutna.
    Detta är visserligen inget nytt inlägg. Har du varit på Astras försöksanläggning någon gång? Jag har, jag säger inte att jag försvarar det, för de gör säkert inte allt rätt. Men hundarna bor i rum, i lugna grupper, leker och tränar med djurvårdarna. De får mycket mänsklig kontakt och följs upp jättenoga, så skulle det vara fel på dem märks det. De som jobbar med hundarna verkar riktigt, riktigt måna om ”sina” hundar.
    Vi kan ju visserligen blivit helt blåsta på vårt besök. Men efter det vi fick se så har de det faktiskt rätt okej, om man jämför med många sällskapshundar som är ensamma hela dagarna.
    Detta är det jag har sett, jag hoppas det är nära verkligheten och att hundarna faktiskt har det rätt bra.

    • Hej!
      om du har blivit blåst eller inte under ditt besök, det har jag ingen aning om, och helt ärligt så tycker jag det är irrelevant.
      jag är helt övertygad om att det finns många ställen där man använder djur, som har det betydligt sämre än vad Astra-hundarna har det, men även det är irrelevant.
      Att beröva ett djur som har förmågan att känna sorg och skräck friheten är illa nog.
      Att sedan blanda kärlek med smärta gör saken nästan värre i mina ögon.
      Det kan liknas med att växa upp i en missbrukar-familj, där du aldrig vet om du kommer få kärlek/mat eller våld som svar.

      Att utsätta ett skrämt djur för dom övergreppen som dom gör när dom gör ”testerna” gör resultaten dessutom ofullständiga eftersom den kemiska balansen i hundarna är rubbade.

      MEN, det som skrämde mig mest i det här är Astras totala arrogans mot oss som ville hjälpa hundarna.
      Det var många som erbjöd sig att ta hem hundarna till ett kärleks-hem, men istället så möttes vi av total tystnad medan dom skickade hundarna vidare till anläggningar som är betydligt sämre än Astras.

      Så kontentan är att man kan vrida och vända det hur man vill, man kan försöka rättfärdiga det högt och lågt, men man kommer inte komma undan att det är ett 1800-tals synsätt, som rättfärdigas i ”medicinens” namn. Där empatin har fått ta stora kliv tillbaks.
      till synes utan anledning.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s