Barkleys värsta natt

häromdagen så fick stackars Barkley gå igenom sin värsta natt, och händelse, någonsin.

Barkis är extremt okelig utav sig, han är enbart en arbetsmyra men är inte mycket för det där gulligullandet
vilket ställer till det, för det är jag
så under det dryga året som jag har haft honom så har jag fått jobba på att få honom att bli mera fysisk
han sover tex aldrig med mig, eftersom han blir alldeles för varm alldeles för fort, han har sina platser där han sover, där det är lite drag

men vi har en liten ritual han och jag, som vi har haft dom senaste månaderna
varje gång när jag går och lägger mig, och har bäddat ner mig, så ropar jag på honom, och han hoppar upp i sängen och ligger där en stund med mig, i början motvilligt, men i slutet så var det nåt vi gjorde, och han tyckte det var helt okej
vi kom inte så långt så att det var nåt som han verkligen såg fram emot, men det ligger i framtiden

denna speciella natten så låg han och sov på golvet som han brukar göra
drömde lite, och småskällde lite
jag gick och la mig, och ropade på honom
han måste ha drömt att han var ute och sprang i skogen eller nåt, för när han kom, så såg det nästan ut som om han gick i sömnen, med ögonen knappt öppna
han hoppade upp i sängen vid fotändan och.. lyfte på benet och skulle börja kissa (halvt sovandes fortfarande)
jag sätter mig upp hastigt och petar till honom och säger ”Hey!” som jag alltid säger när det är allvar, och ”bryt det du sysslar med”
han kommer på vad det är han gör, kastar sig på golvet.. springer omkring i cirklar på sovrumsgolvet, med huvudet så sänkt att det nästan är i golvhöjd, och gnyr och skäms
sen springer han till ytterdörren (hans andra favoritplats för att sova)
och trycker sig in i hörnet och gnyr
jag har aldrig hört honom gnälla så här
hjärtskärande
jag går dit, och han är så intryckt med ryggen mot hörnet att hans framtassar nästan har lämnat golvet
när jag kommer dit, så snabbkrälar han i princip runt mig in til vardagsrummet, som en liten ledsen mask, med ansiktet bort ifrån mig, och vägrar all kontakt med mig
sen när han är inne i vardagsrummet, och jag står i köket och försöker komma på vad rätt sak att göra här är, så ökar han sitt gnällande, jag tror på riktigt att han grät
så jag gick dit och då står han mitt på golvet och kissar, och hela hans huvud är nersänkt så att nosen nuddar golvet
jag ser på honom att det här är verkligen ingenting han vill göra, utan han kissar på sig av ren skam
och det blir bara värre och värre, och han står och skakar
har aldrig sett nåt liknande, han gnäller, skakar och kissar samtidigt
och han får inte stopp på det, det bara rinner ur honom.. och han skäms

jag har ett kommando som jag säger när han är osäker eller rädd och det är ”Det är okej” och det har alltid haft en lugnande inverkan på honom
så jag säger det med samma tonläge som jag alltid har, och viker bort mattan och flyttar på lite grejer så att inte kisset rinner dit
han står säkert och kissar i en halvminut, och fläcken är gigantisk
han tömde varenda fuktig partikel han hade i sig
och gråter hela tiden
när det äntligen tar slut, så hoppar han över pölen och springer ut till ytterdörren igen och trycker sig mot den
jag kan inte göra så mycket mer än att säga ”Barkley, det är okey, gubben”
torka upp allt, och sen sätta mig i soffan och agera som vanligt
det där med att gå och lägga sig nu, kändes inte så aktuellt
han satt där i 1 timme och skakade och gnällde
efter 1 timme slutade han gnälla, men satt fortfarande och skakade
han vågade inte ens lägga sig ner
i början på den 3e timman, så var han så slut, så jag hörde bara ett duns, när han hade somnat och fallit ihop
jag var tvungen att smyga ut och kolla så att han andades

på morgonen dagen efter, så var det som inget hade hänt
jag väckte honom och vi gick våran morgonpromenad, sen gick vi in, han gick förbi där han kissat natten innan, luktade 1 sec, sen gick han vidare till sin säng och fortsatte sova
som han alltid gör efter första vändan

det absolut värsta med det här, är att nu så vägrar han hoppa upp i sängen, och helst inte soffan heller
han gör det om jag säger till honom, men han ligger där helspänd, och han börjar halvskaka igen
så det är ingen ide just nu
så ett års arbete åt helvete pga hans otäcka dröm

så vår nya ritual nu är att jag lägger mig på golvet bredvid honom och klappar lite på honom och pratar lite, innan jag går och lägger mig

vi får börja om lite försiktigt sen
stackars lillfisen

10 thoughts on “Barkleys värsta natt

  1. För det första får du kanske acceptera att han inte är så kelig av sig! Alla djur är olika som vi människor och han ogillar helt enkelt att ligga nära. Däremot kan han bli keligare med åren! Just också att han inte vill komma och gosa och att han gjorde något som han vet att han verkligen inte får göra, bara spädde på hans avsky för att ligga i säng och soffa eftersom han vet att hans husse vill att han ska göra det, just för att gosa. Låt honom vara! Låt honom visa på sitt sätt att han älskar dig! Vilket jag tror han gör en massa!

    • ja, det är jag medveten om
      det finns många hundar som inte alls är sugna på kel
      men som sagt så är det nåt som man kan ”jobba” förbi och använda det för att få dom att känna ett lugn och en trygghet
      den typen av kontakt är också viktig för att kunna lugna honom om han blir stressad eller panikslagen
      att han ska känna att fysisk kontakt med mig har en lugnande effekt
      så det är nåt vi får jobba vidare på, men i lugnare takt nu, och i andra former

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s