RIP Rambo&Rosso

6 thoughts on “RIP Rambo&Rosso

  1. Försökte skicka en bild från Västervik men gick tyvärr inte men vi va där några stycken och tände ljus, umgicks en stund och tänkte på Fredrik och familjen!

  2. Det skulle va intressant att höra vad polisen som är med på den ena bilden sa. Menar inget illa utan undrar bara vad han tyckte om tragedin och om att ljus tändes….

  3. I Täby (utanför Stockholm) var minnesstunden värdig med ett tiotal människor och lika många hundar. Inga foton (?) därifrån tyvärr. I Uppsala var det under den timme vi var där (kl 19-20) ett tiotal personer men inga hundar. Lika bra var det, då snutarna kom ut, ifrågasatte vad vi gjorde, och var riktigt obehagliga. Vid ett tillfälle då vi
    för stunden var fyra personer närvarande kom en liten tanig civilklädd snut ut. ”Vad håller ni på med?” frågade han. ”Om du är polis så vet du det, ” sade jag. Han försvann. Strax därpå, då bara min sambo och jag var kvar – vi hade skitsvårt att få fyr på våra ljus, dels blåste det så, och dels hade vi inga lock att sätta på dem – så kom två uniformerade snutar ut. De hade en otroligt otrevlig och aggressiv attityd. Jag och sambo satt på knä över ljusen. En av snutarna ställde sig bakom mig, tätt, tätt inpå. Jag hade hans läskiga skrev precis i höjd med min nacke; fy fan vad vidrigt! Hade jag varit en hund – även en snäll sådan – hade jag bara vänt på huvudet och befriat honom från allt vad manlig stolthet och kronjuveler heter. Men fått borsta tänderna NOGA efteråt. En välmenande uppmaning till alla snutar; gå inte så tätt inpå; det uppfattas som OERHÖRT provocerande av både hundar och människor, och ni riskerar att bli av med det (lilla?) ni har mellan benen eller andra kroppsdelar. Den andre polisen, med armarna över bröstet, upprepade den tidigare frågan ”vad håller ni på med?”. ”Vi har en minnesstund för de tre hundar som på senare tid blivit skjutna av poliser, ” sade vi. ”Ja, då får vi anvisa er en annan plats att manifestera på” sade han. Sambo och jag reste oss. Vi var längre än båda snutarna, vilket möjligen kan ha bidragit till den fortsatta utvecklingen. ”Det är nog dags att du tar och ringer till den där tidningen,” sade jag till sambo Anders. Sedan skärskådade vi den talande snutens namnskylt. ”OK, Henrik Öhman. Har du lust att uttala dig i en tidningsintervju?” Och plötsligt var både den talande, Henrik Öhman, och han som gillade att placera sitt skrev 20 cm från någons nacke, som omvända. ”Nej, men här gör ni väl ingen skada, så ni kan nog stanna här. Ja, då går vi in nu, så får ni ha er minnesstund.” Vi stannade en stund, såg till att våra ljus tagit sig, tog några foton, och gick sedan till våra hundar som vi klokt nog låtit stanna i bilen. Stor sorg, både över hundarna Brutus, Rambo och Rosso, och över den eländiga rättsrötan och arrogansen inom polisen…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s